v 35
Så här ser det ut då.
Bebisen är ca 45 cm lång och väger ca 2 500 .
Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig.
Du kanske kan se en armbåge,fot eller huvud sticka ut på magen när den rör och sträcker på sig.
Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks allt mer och blir tunnare kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm.
Denna vecka kan bebis stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar.
Mamman; Många känner sig lättirreterade nu, bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas,sitta,gå och sova.
Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite.
Egna tankar?
Jo jag börjar tänka mer på hur MIN förlossning blir. Jag sitter och läser andras och skrämmer upp mig själv men samtidigt som jag är rädd är jag ändå nyfiken och det liksom pirrar i hela mig.
Jag gillar inte smärta överhuvudtaget och jag är fruktansvärt rädd för hur den kommer att kännas OCH hur mycket och OM jag kommer att spricka.
Måste bara tillägga ett MEN här.. MEN det jag är mest pirrig för är känslan när vi får se vår dotter, hur hon egentigen ser ut, vem hon är. Men även där har jag börjat tänka i fel banor. Tänk om något är fel, hon kanske saknar fingrar eller har gomspalt. =/ hemskt tänkande men jag kan inte rå för det. Är jag den enda galna som tänker så!!
Annars är väl det mesta klart här hemma. Skötbordet är inte helt klart men det går på ett kick.
Har packat hennes kläder i väskan, mina väntar jag med.
Funderar hela tiden på om det är någonting jag glömt gjort eller kommer att glömma.
Snart är vi där, i Januari månad som är en speciell månad för oss och jag hoppas inte hon vill kika ut senare än beräknat datum. Det orkar inte mamma med <3
Jag tänkte också så, gom-spalt, födelsemärke i hela ansiktet osv. Men huvudsaken är att det är friska.
Jag hade också alla dom där tankarna. Precis som frida tänkte jag på födelsemärke osv.... Klart man är orolig, men det komemr gå finfint:D
det var pirren som kom och hälsade på,och eran juklapp till B spar vi tills julafton<3
det är fullt normalt att oroa sig.Jag oroade mig mer för att mitt barn skulle ha någon hemsk sjukdom och så vidare.men det kommer gå fint,och det är inte alla som får traumatiska förlossningar,en del tycker att det inte var så farligt som de trott!visst,ont gör det ju alltid,men man får något för det somn alla så klychigt säger;)sen så har jag ju en vän som fött tre barn och aldrig spruckit,så det behver inte bli som för mig och sandra!Längtar tills hon är här<3
Tilde kom i v. 35+1. Då gick vattnet 03.45 en måndagmorgon. :)
