annsso

Såklart när Mathias väl började jobba igen i Söndags kväll så började jag känna av lätt mensvärk men tänkte inte så mycket på det förens jag skulle på natten sen upp och dricka vatten eller vad jag nu skulle göra och det började sippra vatten- tänkte först en väldigt kraftig flytning, men det höll på så i timmar väldigt blött alltså samtidigt som slemproppen efter ett par tim gick och den här mensvärken blev lite kraftigare och jag började klocka dem, mellan 4-10 min, alltså glest ännu men jag anade att något var på gång. Ringde in till förlossningen som bad mig avvakta, det gjorde jag tills Mathias kom hem från jobbet. Han hann inte sova många min förens det kom en riktig pöl på golvet och värkarna var allt tätare. Då ringde vi in och dem bad oss komma in på en titt.
Väl där inne hade jag ju inte öppnat mig något och jag värkarna hade blivit glesare men vattnet hade gått konstaterade dem. Vi fick åka hem om vi ville men vi ville stanna kvar då det kändes tryggast och att vi hade ju en bit att åka. Dem bad oss ta en promenad för att få igång värkarna mer men efter 2 ganska långa promenader var jag bara öppen 1 cm och hade ganska ont redan då. Jag fick en morfin spruta och la mig i badet vilket var helt underbart, där låg jag i över 2 timmar...







Efter dessa 2 timmar och jag var helt borta av morfinet så blev jag undersökt(detta var på måndag natt).. jag var då öppen 5 cm, jippi tänkte vi.. det går undan. Men näää värkarna blev värre dock som ni ser på sista bilden, vid varje värk la jag över tröjan och bara andades!!! jag ville inte ha nån smärtlindring... jag var totalt borta av allt. så trött så trött.. la mig återigen i badet i någon timme med hemska värkar men det varma badet var så gott.
Efter det badet så var jag öppen 9 cm men värkarna var även då glesa och barnmorskan ville då att jag skulle ta ryggmärgsbedövning för att kunna slappna av och låta livmodern vila ett tag samtidigt som jag fick värkstimulerande dropp för att värkarna skulle så småningom komma tätare. Sprutan gjorde gott, jag kunde slumra till lite men efter ett tag började värkarna komma tillbaka igen-  jag blev undersökt o dem sa att jag nu var fullt öppen men hon hade inte kommit neråt helt än och de var den jobbiga väntan att hon skulle komma neråt så jag fick börja krysta, dessa jäkla hemska krystvärkar. Jag fick ju inte krysta på men jag kunde ju inte stå emot. Det började bli otrevligt där inne i salen och jag sa till alla; FATTAR NI INGET, jag måste krysta, jag orkar inte, hjälp mig osv osv. Barnmorskan ville jag skulle sitta på bollen istället för att ligga i sängen men det ville inte jag så på ett vilkor satte jag mig på bollen och då fick jag börja krysta. o jisses vilken känsla, vad det tröck neråt, jag höll så hårt i mathias händer då han satt bakom mig. Efter några sånna värkar ville dem jag skulle ställa mig på knä i sängen o det ville inte jag för det skulle kännas obehagligt att alla skulle se mig sån(o ja, jag tänkte på sånna saker då) men bm sa att det fanns inget val...  men det gick inte stå så längem hade inga krafter, dessa krystvärkar kom kanske var 5e minut så vi var ju tvungna att försöka allt, men stående på knä gjorde susen, la mig på sidan och tröck allt vad jag hade o fy fan vilken känsla, det där med att skita ner sig.. ja det kändes verkligen så. Man tror ju man ska känna framtill liksom men allt ligger verkligen där bak!SKUMT... lillan kom allt längre ner och jag la mig på rygg i sängen med fötterna i dem här gyngrejerna och tröck allt vad jag hade, så himla duktig tyckte dem och efter 2,5 timmars krystvärkar så sa det poff så kom hon ut(jag blev klippt ungefär 2-3 cm ajajajajaj, men vilken otrolig lättnadskänsla hela jag när hon kommit ut. All smärta som bortblåst... Mathias klippte navelsträngen och blev nerkissad direkt:)
Jag blev sydd och fick sen in den goa smörgåsbrickan som var efterlängtad. Hade inte direkt någon aptit innan.

Så ja, Tisdagen den 3e januari 14.54 kom våran dotter Olivia Maria Lidman till världen. Hon var 50 lång och vägde 3430. Jag var i vecka 37+4.
Kan inte fatta att hon är här och att hon är vår. Precis som alla säger, vilken kärlek man känner alltså. Det slår allt.





Förlossningen tog 26 tim från det att vi kom in.
Vi har fått legat kvar hela veckan då hon hade lite lågt blodsocker(antagligen för att min mjölk inte kommit igång riktigt) så hon har fått extra ersättning efter måltiderna men det blir bara bättre.
Idag åkte vi hem men ska tillbaka imorgon för nytt prov men det var riktigt skönt att få komma hem.
Ställde mig på vågen idag. 6 av 10 kilo borta. 4 envisa kvar tills jag står där jag gjorde från början men är hur sötsugen som helst så vi får väl se. Tänk, jag kan ligga på mage igen=)

Ja, det blev en lång berättelse. Har säkert glömt en hel del men det mesta är ganska suddigt ju eftersom jag mestadels var helt borta. Det var iallafall en väldigt jobbig förlossning(mycket mycket värre än vad jag trott) men vi tog oss igenom den och något helt underbart kom ju=)
Våran Olivia <3