Fjant!
Jag känner mig som EN. Jag vill jätte gärna ut och vi har barnvakt(Mathias föräldrar) men jag kan ändå inte rå för mina känslor. Jag tycker det är skitjobbigt att lämna ifrån mig min dotter. Jag skulle lätt kunna sätta mig och gråta någonstans. Jag har hamnat i ett tänkande vilket är en påfrestning i livet just nu. Tänkandet är såklart att jag är rädd att det ska hända henne något vilket säkert är normalt att tänka som förälder/mamma.
ÄNDÅ känner jag att vi behöver komma ut härifrån som ett par också, inte bara som föräldrar och göra något.
Jag är en fjant!
Kommentarer
Postat av: Maria
Du är ABSOLUT ingen fjant!!! Jag tänker fortfarande så varje gång! Men ibland måste man släppa lite och rå om varandra också. Men känns det inte bra ska du heller inte göra det, då är risken att det inte blir kul och att du inte kan slappna av. Det ska kännas rätt!
Trackback
