annsso

Äntligen, 2 veckor efter min röntgen ringde läkaren idag. Han är ju så bra och förstående. Som en läkare ska vara men som tyvär det finns för få utav!

När jag var där inne sist när jag mådde skit och jag bröt ihop vid konversationen så tog han tag i mig och sa; det kommer ordna sig, du är frisk. Du kan ALLTID ringa hit och prata med mig.

 

Idag ringde han äntligen, röntgen visade inget, allt ser fint ut. Jag hade väl egentligen lust att bara skrika rätt ut för på nåt vis "hoppades" jag på att det skulle visa något och där av fått svar på varför jag mår så här. Men mysteriet fortsätter.

Har varit inne på fibromyalgi, kärringsjukan eller inbillningssjukdomen kallas den.

Eftersom jag har så sjukt sjukt många symtom som hela tiden avlöser varandra. Finns inte en dag jag mår bra.

Eller så är det en långvarig stress som satt djupa spår som jag inte lyckas återhämta mig ifrån eftersom jag hela tiden kör på!

 

Jag försöker se framåt och vara positiv. Positiv över att jag har en underbar familj,sambo och dotter, härliga vänner som stöttar och ett jobb även om det nu verkar så osäkert.

Teoriprov bokat och jag hoppas så innerligt jag klarar det, är så less på att ta mig runt på cykeln året om. Ingen frihet ingenting.

Ser fram emot halloween festen och utomlandsresan=)

MÅSTE TAGGA NER I VARDAGEN